Maggan, min älskade ängel.
Ingen kan någonsin förstå vilket stort hål du lämnar kvar här hos oss. Det är någonting som fattas här hemma. Det står bara en tom bur, ingen som klättrar mot gallret och ingen som gnager på godisar. Ingen Maggan som klättrar upp på burluckan när man kommer nära för att hälsa. Att inte kunna ha dig på min axel och gå runt på stan med, att inte kunna sitta och gosa med dig framför tvn och du sitter och hackar tänder för att du trivdes. Alla saker du hann göra, gå på stan, handla, åka bil, träffa massa nya människor, bli vän med katter, träffa nya katten Cindy, springa i rabbatterna, bada och massa andra äventyr. Det är så svårt att veta att vi aldrig kan göra om någonting av det där eller hitta på nya äventyr tillsammans. Många tror bara att en råtta bara är en råtta. Så är det verkligen inte!! Du var så speciell, du hade dina egna rörelser och gjorde allt på ditt egna sätt. Du var så speciell. Tanken att jag aldrig mer kommer få se dig, gör så sjukt ont. Jag kan inte fatta att du är borta, det kom som en sån stor chock. Sitter här och tårarna bara rinner, ingen kan någonsin fatta hur mycket jag älskar dig. Jag köpte alltid godis eller saker åt dig så du skulle få nya grejer att äta eller leka med. Sen du försvann har jag gråtit till och från hela tiden, jag har legat och inte fått någon luft för att jag fått sån panik att du inte finns. Mina ögon har varit rödgråtna sen mamma berättade att du somnat in för gott. Jag tror mitt hjärta stannade upp helt när hon sa det, min älskade fina underbara Maggis, att du är borta. Råttor lever bara mellan 2-3 år, men jag trodde iallafall att du skulle bli 3 år, om inte mer! Du var så pigg dagen innan. Jag vet att råttor är pigga ena sekunden och sedan bara somnar in av ålder andra sekunden. Jag var så oförberädd att du skulle gå bort, jag kan inte fatta att du är i himlen nu. Det hjälper inte att säga att hon har det bra nu eller att hon mår bra, för det vet jag att du gjortde här med oss med. Du var min och Crickos lilla bebis. När du sprang om kring här på min säng och busade med oss. När du höll mig vaken så länge på nätterna när du sprang omkring inne i buren och boade och gjorde det så fint. Nu ligger du bredvid Mimmi, hunadrna och kattungarna i ditt favorit hus som du även insomnade i, så som du alltid sov, små tassarna ihop knutna och svansen längst med sidan. Hjärtat, du är så speciell. Du visade mig och min familj hur underbara råttor är, att vi aldrig vill leva utan dessa underbara djur. Allt är din förtjänst att vi älskar råttor så mycket. Kom ihåg att när vi skaffar nya råttor kommer du aldrig bli ersatt, utan du visade att vi alltid vill leva med så underbara djur. Ingen kan någonsin ta din plats. Jag har skrikigt och gråtit i förtvivlan, men jag vet att det inte hjälper att du ska komma tillbaka. Den smärta och sorg jag känner är obotlig, ingen kan trösta mig så det känns bra. Du var min alldeles egna råtta, nu när du är borta känns det som att jag förlorat en del av mig.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Du var kärlek till oss alla.

Jag älskar dig min älskade råtta.

Sov gott hjärtat mitt, vi ses igen.




















Bilder från första gången jag träffade min älskling.<3